En ande-hund vid min sida

Igår måste jag ta farväl av min älskade hund Bibi. Hon var med mig i många år, genom glädje och sorg fanns hon vid min sida, alltid lika glad och kärleksfull. Under en period i mitt liv var hon och hennes hundsyster mina enda riktiga vänner i världen. Jag är oändligt tacksam för all glädje hon skänkt mig genom åren.

Jag tror att alla själar i grund och botten är ”samma sort”. Hundar, människor, andra djur och kanske växter också; själsligt är vi likadana. Vi lever bara våra liv i olika fysiska skal och med de specifika fysiska, känslomässiga och mentala begränsningar som olika skal innebär.

När man dör så är man inte längre begränsad av fysiken och inte heller av tid och rum så som vi är här i denna världen. I och med att begränsningarna upphävs tror jag att en själ kan göra flera saker parallellt efter döden. Jag tror att våra förfäder, våra döda nära och kära oavsett art och fysisk form i det här livet lever vidare. Jag tror på reinkarnation.

Jag gillar den wiccanska tanken om att själen kommer till Sommarlandet, en paradisliknande plats där själen kan vila upp sig, njuta av tillvaron, kanske se tillbaka på sitt liv, få ny visdom och så vidare och där man får stanna så länge man vill tills man vill och känner sig redo att födas på nytt i den här världen. Jag tror på att det kan vara så.

Men jag tror att man samtidigt, parallellt med att man kommer till Sommarlandet eller föds på nytt kan stanna kvar här hos dem man älskade, och älskades av, i livet. Det låter kanske ologiskt och irrationellt, men utan begränsningar av fysik, tid och rum -varför inte? Jag tror att man kan fortsätta vara med dem, följa dem, vaka över dem och kanske t om kommunicera med dem på ett eller annat sätt. Kanske inte exakt som när man levde, men bortsett från att kroppen är borta, kanske inte helt annorlunda heller.

Det skänker tröst att tro på att min underbara Bibi inte är helt borta. Att tro att hon har det bra och att hon fortfarande är en del av vår lilla ”flock”. Framförallt när jag är ute med de andra hundarna känns det som om hon fortfarande går vid min sida. Men det är inte samma sak. En hund som varken syns eller hörs och som man inte kan gosa med är inte samma sak som en hund av kött och blod.

Det är inte samma sak när man inte kan se hennes ”leende” när hon tar sats och rusar i full fart emot en ”chicken race-style” och det är inte samma sak när man inte kan känna det när hon helt oblygt borrar in hakan mellan brösten på en för att stirra upp i ens ögon. Det är inte samma sak när man kan gå förbi kvarterets katter helt utan något som helst drama. Saknaden och sorgen kommer man inte undan, för en ande-hund kan inte fylla tomrummet som uppstår i vår fysiska, materiella värld. Det är en förändrig som är svår att vänja sig vid.

SAM_0120

SAM_0613

SAM_1080

mars08 011

påsk 2008 002

påsk 2008 005 - Kopi

sverigesemester 2008 011

000_0031

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s