Tillbaka till grunden

Modern hedendom är fantastiskt mångfacetterad och det är lätt att bli alldeles uppslukad av allt man vill lära sig, prova på, fördjupa sig i och göra till en del av sitt utövande. Man blir lite som ett barn i godisbutiken och får svårt att välja för man kan ju inte göra allting på samma gång.

Jag märker att jag ibland nästan tappar överblicken och perspektivet. Ibland framstår det hela som ett fragmenterat sammelsurium av gudar, gudinnor och andra esoteriska väsen, ritualer, schamanistiska resor, orakel och hoodoo…

För att inte tala om den intellektuella övningen att ta ställning till vad av allt detta man egentligen tror på och vad man inte tror på och alla dessa meditationer och andra verktyg för självkännedom och personlig utveckling som ofta rekommenderas. Självkännedom anses av många moderna hedningar vara en förutsättning för meningsfullt religiöst utövande, samtidigt som själva utövandet leder till ytterligare personlig utveckling och bättre självkännedom.

Jag antar att det är risken med en livsåskådning utan dogmer, utan en skrift som dikterar teologin och utan en fastställd liturgi. Det är priset vi betalar för att inte ha en påve med tolkningsföreträde som bestämmer vad man ska tycka, vad man ska göra och hur det ska göras, så att säga. Ett pris de flesta av oss mer än gärna betalar för friheten att själv bestämma.

Vid sådana tillfällen gäller det att ta ett steg tillbaka och hitta till själva roten igen. För oavsett vilka gudar man arbetar med, vilka traditioner man bygger sina ritualer på eller hur ofta man mediterar, så finns det en sak som är konstant. Vi är alla barn av naturen; av Jorden och universum. Mänskligheten är liksom allt annat liv en produkt av naturliga processer.

Våra kroppar består av samma byggstenar som inte bara haven, bergen och skogarna, utan som solar, månar, kometer och planeter. Naturen ger oss allt vi behöver samtidigt som vi omöjligt kan överleva utan den. Vi är en del av naturen; oskiljaktiga från den och fullständigt beroende av den.

Det är själva kärnan i min livsåskådning. Oavsett vad jag personligen tror i övrigt så är naturen allomfattande; en tillvaro frikopplad från den vore omöjlig. Det behövs egentligen ingen teologi utöver detta: Naturen är helig, eftersom den är både vårt ursprung och det som håller oss vid liv. Om inte det är tillräckligt för att något ska betraktas som heligt, vad är det då?

SAM_0771

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s