Patriarkatets rötter

Haha, visst låter det pretentiöst?
Kom in i en diskussion om hur ojämställdheten egentligen uppstod och fick för mig att det skulle jag ju kunna blogga om. Många verkar skylla på kristendomen men jag tror att det är att göra det väldigt lätt för sig. Kristendomen uppstod inte ur ett vacuum utan är produkten av en tid och en plats. Samhällena i Mellanöstern där kristendomen uppstod var patriarkala redan innan och majoriteten av de förkristna samhällena i Europa också, om än med varierande grad av kvinnoförtryck. Antika Grekland och Rom var utan tvekan patriarkala samhällen och inte minst i Grekland hölls kvinnor mycket kort.

Hur det såg ut i Skandinavien är lite mer osäkert eftersom källorna är färre. Tittar man på de isländska sagorna, som visserligen inte är helt tillförlitliga eftersom de är skrivna av kristna några hundra år efter den tid de beskriver, så var det vikingatida Skandinavien också i grund och botten patriarkalt om än kanske med fler kvinnliga fri- och rättigheter än vad som blev fallet efter kristnandet. Det är möjligt att Skandinaverna åtnjöt jämställdhet någon gång i det förflutna, men vi har inga bevis för det och i så fall var den förmodligen ett minne blott redan under järnåldern. Kyrkan vidareutvecklade bara en föreställning om kvinnans plats som redan var vida spridd.

Den teori om ojämställdhetens uppkomst som jag tycker är mest trovärdig är att den uppstod som en följd av jordbrukets uppkomst. Traditionella jordbrukssamhällen behövde fler barn för att nå rätt balans mellan arbetskraft och matproduktion än ett jägar-samlarsamhälle, samtidigt som den nya livsstilen medförde ökad sjukdomsrisk som kan ha ökat barnadödligheten och ytterligare ökat kraven på kvinnor som barnproducenter. Om jag minns rätt så beräknar man att i gamla tiders jägar- och samlarsamhällen fick en kvinna i genomsnitt 3 barn -i jordbrukssamhällen var det snarare runt 10.

En gravid kvinna kan inte arbeta riktigt lika hårt rent fysiskt och stenåldersjordbruk är ett mycket fysiskt krävande jobb. Ju mer tid kvinnorna tillbringar som gravida i ett jordbrukssamhälle, desto mindre kan de bidra till matproduktionen och desto mer hänvisas de till barnpassning och hemarbete medan män hänvisas till hårt fysiskt arbete för att skaffa mat eftersom någon ju måste göra det.

Kvinnorna i jordbrukssamhällen fick därmed mindre möjlighet att bidra till den viktiga försörjningen än kvinnor i samlarsamhällen, som kan samla mat ganska bra ganska långt fram i graviditeten och som dessutom inte behövde tillbringa lika stor del av sina liv i barnsäng eftersom de inte behövde lika många barn. Samtidigt blev jordbrukskvinnorna helt beroende av män för att få mat och männen fick i sin tur makten över de kvinnor och barn som var beroende av dem. Kvinnorna i jordbrukssamhällen halkade ner i hierarkin eftersom deras främsta roll blev att producera män som kunde arbeta i jordbruket istället för att själva bidra till matproduktionen.

Historiskt sett har vi, förmodligen färgade av våra egna uppfattningar om kvinnliga och manliga roller, tänkt oss att mannen, jägaren, är den huvudsakliga försörjaren även i jägar- och samlarsamhällen. Men tittar man på de få samhällen som har haft en sådan livsstil genom hela historien fram tills nu, så ser man att det inte är så i dessa samhällen.

Man har i dessa samhällen visserligen ofta en strikt arbetsfördelning mellan män och kvinnor, men arbetsfördelningen innebär i dessa samhällen inte nödvändigtvis att kvinnor förtrycks i förhållande till män eller har lägre status. Om något så är båda könen lika begränsade i sina könsroller i de här samhällena, samtidigt som t ex äktenskapen är betydligt mer flexibla och inställningen till kvinnors och mäns sexualitet mer avvägd än i många jordbrukssamhällen.

Män jagar i dessa samhällen primärt storvilt och kvinnor samlar vegetabilisk mat men fångar även ofta småvilt med hjälp av fällor och snaror. Männens jakt är en otillförlitlig källa till mat; de kommer ofta hem tomhänta. Det kött de tar hem hade inte haft någon betydelse om gruppen hann bli utmattad av hunger innan de fick ny jaktlycka. Männen kan med sin jakt inte på egen hand förse hela gruppen med tillräckligt mycket mat över tid. Människor kan inte heller leva på bara kött.

Kvinnornas matsamlande ger en mer stabil och tillförlitlig tillgång till mat. Även om en duktig jägare kan få hög status i gruppen för sina framgångar, så är alla medvetna om hur beroende man är av kvinnornas bidrag. Hon är fortfarande barnproducenten, men den rollen tillåts inte dominera i samma utsträckning -hennes roll som matsamlare är minst lika viktig. Mannen och kvinnan är mer ömsesidigt beroende av varandra, vilket också begränsar makten de har över varandra.

Det här är naturligtvis en grov förenkling. Det har med all säkerhet funnits andra mekanismer som har påverkat utvecklingen. Men jag tror ändå att det här är själva roten till det hela. I ett samhälle där kvinnan förväntas bidra till försörjningen också istället för att först och främst vara en beroende barnproducent och där gruppen är minst lika beroende av kvinnans bidrag som mannens för att få mat, är det nog svårare att få för sig att kvinnan är underordnad mannen.

2 kommentarer Lägg till

  1. Sommarek skriver:

    Ibland kan jag inte låta bli att tänka på varför ”vi” har tillåtit detta. Jag vet att det inte är så PK, men…

    Jag har aldrig någonsin varit underlägsen en man, och tanken har heller inte fallit mig in. Som väl är. 🙂

  2. idaevangeliet skriver:

    det finns nog flera skäl. det har ju varit en långsam och stegvis process, i en tid när man inte hade samma kunskaper eller verktyg för analys som vi har idag. förmodligen har ingen blivit uppmärksam på det förrän det redan gått lite för långt så att säga. enskilda kvinnor eller enskilda grupper av kvinnor kan ju ha protesterat och kanske rent av haft en del inflytande på utvecklingen lokalt under en tid, men inte fått tillräckligt stort genomslag för att göra avtryck i historien.

    det finns ju de som har teoretiserat att övergången till jordbruk öht var ett stort misstag; näringsmässigt och hälsomässigt är den livsstilen underlägsen på flera sätt. men de människorna där och då har ju inte kunnat analysera konsekvenserna för 100 eller tusentals år fram i tiden. de har ju gjort det som har verkat bäst för just dem, just där och då och då har jordbruket sina fördelar.

    patriarkatet och kvinnoförtrycket kan ju ha följt en liknande utveckling. för den enskilda kvinnan i ett jordbrukssamhälle på stenåldern kan det tillsynes bästa alternativet både för henne själv och för kollektivet vara att låta mannen fixa maten och själv fokusera på att få fler barn som kan arbeta på åkern. och då har man redan fastnat i ett beroendeförhållande där det är säkrast att lyda. detta blir sen till traditioner och tas tillslut så för givet att det knappt ens kan ifrågasättas. alla utgår ifrån att det är den enda och rätta ordningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s