Empatins Tidsålder

Senaste dagarna har jag ägnat mig åt att läsa Frans de Waal; Empatins tidsålder -hur naturen lär oss att skapa ett humanare samhälle. Eftersom jag nu har en kategori som heter boktipset så får jag se till att skriva några rader om den.

Den här boken kan verka lite trist vid en första anblick. Mycket av den handlar om apor; vad apor gör och hur forskare tolkar det aporna gör. Men den är läsvärd, eftersom själva poängen här är att belysa människans natur.

Många menar att människan är egoistisk. Att det är en naturlig lag att den starke styr på bekostnad av den svage och att orättvisorna och bristen på hänsyn till andra bara är en konsekvens av hur människan är funtad. Att vi inte behöver bry oss om andra eftersom det bara är mjäkighet; en moral som är en artificiell konstruktion och som bara kan uprätthållas med hot om hårda straff för den som handlar omoraliskt. Att hänsyn och samarbete är det onaturliga. ”Girighet är bra. Girighet är rätt. Girighet fungerar. Girighet fångar själva den evolutionära andan.” som Gordon Gekko säger i filmen Wall Street, som de Waal själv citerar.

Med hjälp av exempel från aporna visar de Waal hur fel detta antagande är. Han visar att bland apor kan man se korn till empati, altruism och en stark känsla för rättvisa. Han diskuterar att det finns i större grad hos primater än hos andra apor. Det han visar är inte en evolution som främjar girighet, utan snarare en empatins evolution. Hos våra avlägsna släktingar kan man se glimtar av den och hos våra närmare släktingar ser vi att den är mer raffinerad och hos oss är den mycket omfattande. Även om vi också är kapabla till våld och egosim under vissa omständigheter sitter empatin djupt rotad i oss och har funnits med oss, och utvecklats med oss, sedan långt innan vi ens blev människor.

Den här girigheten, egoismen och hänsynslösheten som framstår som ett av vårt samhälles största problem och som många faktiskt rättfärdigar genom att betrakta det som det naturliga mänskliga tillståndet, visar sig faktiskt inte vara av naturen given utan snarare något som går emot den evolutionära utvecklingen. Den är en produkt av rådande omständigheter och följden av de värderingar (i sin tur kanske baserade på mycket gamla missförstånd av evolutionens mekanismer) som varit förhärskande i samhället under lång tid. Det i sanning mänskliga är medkänslan och hjälpsamheten.

Det är kanske inte bara jag som liksom instinktivt har känt att det är på det sättet, eller åtminstone gärna vill att det ska vara så eftersom världen framstår som mycket hoppfullare då. Det viktiga med den här boken är att det faktiskt inte bara är lekfolk som jag själv som går och tycker såhär, utan att en sådan tungviktare som de Waal, en av världens ledande primatologer, faktiskt klär det hela i en respektabel forskningsskrud. Jag tänker att det kanske är dags att bemöta egoismideologin och börja arbeta för ett samhälle som är mänskligt i ordets rätta bemärkelse och som bygger på vår naturliga fallenhet för empati, samarbete och rättvisa. Även om den här teorin säkert också har sina kritiker känns det tryggt att ha en sån som de Waal på sin sida.

de Waal; empatins tidsålder

En kommentar Lägg till

  1. Månstråle skriver:

    Märkligt att hitta ett inlägg om detta nu när jag precis läst en roman som till stor del handlar om sociobiologi och som fick mig att bli sugen på att läsa mer om de olika teorier som finns som försöker förklara människans beteende och hennes roll i universum. Den här ska jag definitivt läsa🙂 Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s