Kardemumma

För mig representerar kardemumma både min gemytliga barndoms bullfika och exotiska kulinariska äventyr. Det är Elettaria cardamomum, även känd som ”grön kardemumma”, ”äkta kardemumma” eller ”malabar-kardemumma”, som jag pratar om. Den mycket lika Amomum omnämns också som kardemumma och är känd som bl a ”svart-”, ”brun-”, ”vit-” eller ”röd-” kardemumma, men den tar jag alltså inte upp här.

Enligt engelska Wikipedia är kardemumman världens tredje dyraste krydda, endast saffran och vanilj är dyrare. Kardemumman är en fleråring växt som härstammar från södra Indien och Sri Lanka, där den växer i bergstrakterna. Numera odlas den över stora delar av Indien, södra och sydöstra Asien samt Guatemala, som är en av de största pruducenterna. Den trivs i skugga och behöver näringsrik och fuktig men väldränerad jord och kan odlas som krukväxt här.

I Skandinavien har kardemumman traditionellt använts i bakverk, men även i brännvin, om man ska tro Kajsa Warg (1703-1769). Vi som tillverkar vår egna glögg vet också att i den är kardemumman oumbärlig. I arabvärlden och över stora delar av Asien används den som krydda i mat, desserter och dryck. Den ingår t ex i den välkända indiska kryddblandningen garam masala och är en populär smaksättare till kaffe. Som kuriosa kan nämnas att Wikipedia skriver att man t om röker den på vissa håll. Mycket allsidig alltså. Det är i första hand fröna man använder.

I forna Egypten användes den flitigt som parfym, i antika Grekland användes den både i matlagningen och som medicin, mot astma och sk ”kvinnosjukdomar”. Där användes den också som afrodisiakum. Den har även använts i årtusenden i traditionell medicin runt om i Asien, bl a inom ayurvedisk medicin i Indien. I Indisk medicin används den mot astma, bronkit, njursten och som aptitökande medel mot ätstörningar. I Kinesisk medicin som allmänt stärkande medel och mot urinläckage. Den traditionella medicinska användningen i Europa har i första hand varit mot gas i magen och magknip. Redan under medeltiden importerades den som medicinalväxt till Sverige.

Enligt Kerstin Ljungqvists ”Nyttans Växter” har jordstammen använts mot trötthet och feber. Den ska enligt boken även ha värmande, cirkulationsbefrämjande och lugnande egenskaper. Det verkar inte finnas någon omfattande forskning på kardemummans medicinska verkan, men det man har funnit är att den främjar matsmältningen och är kramplösande och därmed lindrar gasbildning och kolik. Den sägs också hjälpa mot förstoppning, irritabel tarm (IBS) och magknip i allmänhet. Den påstås dessutom kunna användas för att lidra sjukdomar i luftvägarna såsom förkylning, hosta och bronkit samt infektioner i hals, svalg och munhåla.

Är man orolig för att förpesta sin omgivning med dålig andedräkt kan man med fördel tugga på kardemummafrön.

Är man förkyld och har hosta, kan man prova detta indiska recept på te som ska vara slemlösande:
Blanda 1 tsk vardera av malen ingefära, svartpeppar, kardemumma, kryddnejlika, kanel och gurkmeja med 6 tsk florsocker. Använd 2-3 tsk av blandningen till en kopp varmt vatten. Tillsätt ev honung efter smak. Drick 2 ggr/ dag. (Jag skulle tro att florsockret kan uteslutas)

Detta enkla te på kardemumma hjälper mot gasig mage och ”uppblåsthet”:
Låt fröerna från 2 krademummafrukter (ca 1 krm malen kardemumma) dra under lock i varmt vatten i 10 min. Tillsätt honung efter smak. Drick upp till 5 ggr/dag.

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s