Timjan!

Nu kommer äntligen del 2 i min kryddföljetong. Timjan är också en av mina tidigaste krydd-bekantskaper, eftersom även den odlades och användes flitigt hemma när jag var barn. Timjansläktet är stort, men här hadlar det om Thymus vulgaris, som är vår odlade kryddtimjan med ursprung i södra Europa, samt Thymus serpyllum, dvs den något mindre aromatiska backtimjan, som om jag fattat det hela rätt växer vilt i södra Sverige och har samma användningsområden.

Var namnet timjan kommer från råder det delade meningar om. En del säger att det kommer från det grekiska ordet tymon, som betyder mod, andra att det kommer från thyein som betyder dofta.

Delen man använder är i första hand bladen. Timjan är en väldigt god krydda till i princip alla kötträtter, ett måste i ärtsoppan och även god till t ex klyftpotatis och rotfruktsmos. Den ingår tillsammans med persilja och lager i den franska bouquet garni som utgör basen för många franska soppor och grytor.

Enligt Anemette Olesens ”Gamle lægeurter” använde romarna timjan i badet för att stärka sitt mod innan de drog ut i krig, medan Kerstin Ljungqvist skriver i ”Nyttans växter” att de drack det i vin av samma orsak. Timjan var en symbol för mod och tapperhet. Enligt ”Gamle legeurter” trodde man också att om man kryddade maten med timjan, kunde man lättare se älvorna. Min favorit, ”Plant Lore, Legends and Lyrics” säger också att älvorna är väldigt förtjusta i vildtimjan.

Egypterna så väl som etruskerna lär ha använt timjan vid balsamering och under antiken brände grekerna timjan som en del av begravningsritualer, men även som rökelse i templen och för att hålla insekter borta från husen. Enligt National Geographic’s Guide to Medicinal Herbs, förknippade man i många av de gamla kulturerna timjan med just döden; de små, bleklila blommorna troddes vara en viloplats för de dödas själar.

Det är dokumenterat att timjan använts medicinalt åtminstone sedan första århundradet e Kr. Grekerna använde den mot nervösa åkommor och romarna mot melankoli och för att väcka folk som svimmat eller fått ett epilepsianfall. Åtminstone sedan medeltiden har den använts mot förkylningar, influensa och matsmältningsproblem. Den har tidvis även använts mot reumatism.

Timjante har använts som urin- och svettdrivande. Enligt Linné kunde det också bota bakfylla. Hildegard av Bingen rekommenderade timjan mot hudutslag. Sirap av timjan såldes på apoteken som medel mot astma och höfeber.

Timjan innehåller bl a carvacrol och thymol, som är antibakteriella. De kan även bekämpa svampinfektioner och virus. Thymololja har tidigare använts för att decinficera sjukhusinstrument och i bagerier för att bekämpa mal.

Numera används växten förutom som uppskattad krydda till att lindra förkylning, vid halsont samt mot rethosta. Den har en viss kramplösande effekt, vilket innebär att den kan vara till hjälp vid lindrigare astmatiska besvär eller vid problem med matsmältningen. Den innehåller antioxidanter. Den eteriska oljan används ofta i salvor och liniment mot reumatisk värk.

Enligt Eklöf’s Gröna apoteket kan man prova följande te för att minska risken att drabbas av astmaatacker om man har sådana problem:
Lägg 2 tsk åkerfräken i en gryta med 4 dl vatten och koka långsamt under lock i 20 min. Blanda lika delar av björkblad, nässla, gullris, timjan och isop och lägg 2 tsk av blandningen i åkerfräkenavkoket. Låt dra under lock i 10 minuter. Drick 3 koppar/dag i 3 månader.

Samma bok rekommenderar följande te om man ofta drabbas av förkylningar:
Lägg 2 tsk lakridsrot i 3 dl vatten. Koka på svag värme i 15 minuter. Blanda lika delar björkblad, salvia, fläderblommor, lind, pil och timjan. Lägg 2 tsk av blandningen i lakridsrotavkoket och låt dra ca 5 minuter. Drick teet så hett som möjligt, 3 koppar/dag i en månads tid.

National Geographic’s Guide to Medicinal Herbs ger detta terecept mot hosta: Låt 1 tsk torkade timjanblad dra i en mugg varmt vatten. Ha muggen täckt av t ex ett tefat så att oljorna inte förångas. Tillsätt lite honung. Det både förbättrar smaken och ger ytterligare lindring.

I min tidigare post om Salvia finns även ett recept på te mot halsont, med timjan i.

2 kommentarer Lägg till

  1. tannhauser3 skriver:

    En utmärkt artikel om botanik – ett sådant blogginlägg jag själv alltid har velat skriva – väl underbyggt, sakligt och informativt – hade jag tid, skulle det bli en hel farmakopé

    1. idaevangeliet skriver:

      tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s