Yttrandefrihet, Profeten och Dagisfasoner

Är det bara jag som börjar bli jäkligt trött på de dagisfasoner som verkar råda så fort det handlar om profeten Muhammed v/s yttrandefrihet?

Jag menar, det är klart att vi måste slå vakt om yttrandefriheten och att vi inte bör låta några religiösa extremister bestämma vad vi får och inte får göra. Och det är klart att man måste acceptera att alla inte delar ens syn på vad som är heligt -det är inte rimligt att förvänta sig att folk rättar sig efter den egna religionens lagar och det är absolut inte rimligt att döda oskyldiga bara för att någon långt borta bryter mot dessa lagar.

Men att acceptera och respektera att folk tycker annorlunda gäller även oss i väst. Det är ingen överraskning för oss att många muslimer tar illa vid sig när vi förlöjligar deras profet och det är inte heller någon överraskning att folk utsätts för våld när vi väljer att göra det.

När vi nu vet att det är så provocerande, varför fortsätta med det? Vem vinner på det? Är det bara jag som tycker att det är en viss skillnad på att försvara yttrandefriheten och att provocera för provocerandets skull? Är det bara jag som tycker att det är alldeles för lite av det första och alldeles för mycket av det andra?

Om man verkligen är ute efter att skydda och kanske rent av sprida yttrandefrihet så borde det ligga i ens intresse att välja en strategi som faktiskt fungerar. Att hålla på och reta upp folk, att medvetet skapa och förvärra motsättningar genom att kränka den ena parten och på så vis provocera den att i sin tur kränka och provocera den andra kan aldrig leda till sådan öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter som krävs för att man ska kunna skapa yttrandefrihet. Istället riskerar det att bli en ond cirkel där man tar till mer och mer våld som föder mer och mer hat.

Kanske är det läge att komma ihåg att en rättighet inte betyder att man måste göra en viss sak just precis här och nu. Även om många agerar som om det vore det, är det faktiskt inte förbjudet att ta hänsyn till sina medmänniskors känslor ibland. Alla inblandade borde kanske försöka sig på att lyssna istället för att trycka ner sina egna åsikter i halsen på andra. Sätta sig lite över dagisfasonerna och vägra låta sig provoceras.

Man kanske skulle kunna försöka diskutera saken som civiliserade vuxna människor. Man kanske kan prova lite medkänsla? Eller arbeta för sådana saker som vi vet minskar risken för våld och främjar demokrati och mänskliga rättigheter (inkl rätten att publicera bilder av profeten), som t ex utbildning. Eller föralldel bara skita lite i vad ”de andra” gör och koncentrera sig på sitt egna liv istället.

När jag var barn och kom i bråk med mina bröder gjorde vi som alla andra barn -skyllde på varandra för att få sympati och slippa få skäll. I min familj funkade inte det. ”Det är aldrig ens fel att två träter” hette det hemma. Jag tror både yttrandefrihetsivrare och muslimer som inte kan acceptera att profeten avbildas gör klokt i att komma ihåg det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s