Länge leve globaliseringen

Ofta ser vi på globalisering som ett modernt fenomen, men kontakter över stora geografiska områden har funnits i alla tider. Tänk bara på Romarna; de lade under sig stora delar av Europa och Nordafrika. Under medeltiden lade mongolerna i sin tur under sig ett område som sträckte sig i ett brett band över stora delar av Asien och de östraste delarna av Europa.

Vårt egna land ligger ju tämligen perifert, men våra förfäder var inte för dens skull isolerade. Vikingarna har ju under de senaste århundradena varit ökända för sina plundringståg och även om det kanske plundrades en del då och då, så var det nog snarare så att de vikingatida stormännen var en del av ett nätverk av välbärgade runt om i Europa, där man i högre utsträckning bedrev handel och gåvoutbyte med varandra än krigade och rövade.

Ett av de mest faschinerande fynden som visar på denna forntidsglobalism är buddhafiguren från Helgö vid mälaren. Den är troligen tillverkad i Swatdalen i nuvarande Pakistan på 500-talet och ca 300 år senare, under yngre järnålder på gränsen till vikingatid, stoppades den ner i en grav i Helgö. Man kan ju undra vad som hände den under de där 300 åren. Hur hamnade den i Sverige?

Med tanke på det enorma avståndet är det förmodligen inte en enda resande som har fört den hela vägen. Det fanns nog inga direktkontakter mellan Helgö och Swatdalen under järnåldern, men man ska ju aldrig säga aldrig. Däremot bredde det ut sig nätverk över hela Eurasien och Afrika, där folken i ett område hade kontakter med folken runtomkring, som i sin tur hade kontakter med folken runt sig osv osv. En del individer reste faktist ganska långt också, t ex med karavaner längs handelsvägarna.

Sidenvägen är kanske det mest kända exemplet på en sådan uråldrig handelsväg. Där gick varor och gåvor från hand till hand; varor från Kina letade sig hela vägen till Rom och tydligen vidare ut i Europa och hela vägen upp till Helgö. Här spreds inte bara rikedomar mellan olika folk utan även idéer.

Det är kanske inte sannolikt att buddhans svenske järnåldersägare ville ha den med sig i graven just för att det var en buddha. Förmodligen var det mer för att den var ett vackert och exotiskt objekt; en statussymbol, men kanske hade han hört historier om de annorlunda kulturerna som fanns där borta i fjärran…

En mindre romantisk teori är att buddhan kommit hit som metallskrot för att smältas ner och göras om till nya föremål. Det verkar ha varit vanligt under järnåldern att man smälte ner gamla föremål för att göra nya och områden i Sverige verkar ha tagit del av en livlig handel med metallskrot.

Jag tycker det är så coolt, det här ständiga nätverkandet som människan verkar ha ägnat sig åt i alla tider; att något vi betraktar som något supermodernt egentligen är något som var med oss redan på järnåldern. Många forskare säger t om att det varit med oss sedan innan vi lämnade Afrika, att det faktiskt är skälet till att den moderna människan blev så otroligt framgångsrik på äldre människortypers (t ex neanderthalarens) bekostnad.

Det är nästan lite svindlande att tänka på att man kunde upprätthålla kontakter över halva jorden i en tid när allting, människor som väl som varor och idéer, bara kunde transporteras till fots -även om det rörde sig om hästars eller kamelers fötter. Tänk vilken tid det tog och vilka risker det innebar. Ändå lyckades en liten buddha av brons ta sig ända från Pakistan till Sverige… Även om det kanske tog den uppemot 300 år…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s