Makaber upplevelse i den andra världen

Befinner mig i en grotta. Skumt, varmt. Dansar, men plötsligt förvandlas dansen till att mer vara ett klösande i luften, sedan på en vägg. Väggen visar sig vara gjord av skinn, kött och blod.

Det intressanta med resor och meditationer är att man ofta både har själva händelseförloppet i resan i medvetandet och det vardagliga medvetandet körande samtidigt. Lite som ”trans-light” -man är inte helt väck, så att säga.

När jag börjar riva bort köttslamsor tänker jag alltså att det här verkar lite underligt och inte är riktigt vad jag hade tänkt mig skulle hända. Jag tar bort bilden ur huvudet och går tillbaka till den där jag dansar. Snart upptäcker jag dock att den där bilden av klösande i köttslamsor börjar pocka på och det blir svårt att hålla kvar vid dansen.

Som regel när det är något som pockar på på det viset, är det för att det handlar om något viktigt, något som man behöver uppleva eller ta tag i. Det är alltså lika bra att flyta med strömmen och se vad som händer istället för att hålla på och försöka tränga bort det och tvinga fram det som man hade tänkt skulle hända. Det blir sällan bra ändå.

Jag finner mig således i att klösa bort köttslamsor. Det verkar knäppt, ja, men det känns inte direkt obehagligt eller otäckt, så varför inte? Jag håller på en bra stund. Så småning om börjar ben blottläggas och sedan ett helt skelett. Med skalle och allt… som hackar tänder… Det är inte mänskligt, men ser inte riktigt ut som något djur jag känner till heller.

Min första impuls är att äta upp det. Jag känner mig fortfarande inte obehagligt till mods, men att äta upp skelett som rör på sig verkar ändå lite märkligt, så jag kastar ut en allmän fråga till Dem Som Gör Mig Sällskap om det verkligen är meningen att jag ska äta det här. Jo, det är det. Varför då? För att det är bra för mig. Basta.

Lyckligtvis var det inte så svårätet som man skulle kunna förvänta sig av ett skelett som hackar tänder. Jag lyfte det till munnen och det gled ner ganska lätt. Hur som helst var det uppenbarligen det som var hela meningen med den här upplevelsen, för när det var gjort, kom jag tillbaka till den vanliga, vakna och medvetna världen.

Det här var väldigt olikt de upplevelser jag normalt har när jag mediterar eller reser i den andra världen, så jag var tvungen att ta mig en funderare på det. Skelett och klösande i köttslamsor har i princip aldrig förekommit innan. Sånt tycker jag som regel är ganska äckligt. Döda saker är inte riktigt min grej och hackande tänder eller ej, så förknippar jag skelett med död.

När jag funderade på det kom jag på att jag precis läst om skuggarbete och om att man måste hitta sätt att integrera sina skuggsidor med resten av sig själv, istället för att låtsas som om de inte finns eller försöka förinta dem. Att klösa bort köttslamsor för att komma in till skelettet är ju som att skala bort de yttre lagren för att komma in till det som ligger gömt djupt inne, eller in till kärnan. Att äta upp något är ju onekligen att rent fysiskt integrera det med sig själv. Som sagt är skelett och död dessutom saker som jag normalt inte vill befatta mig med, som det som förpassas till ens skugg-jag. Därför lutar jag åt att den här upplevelsen var inspirerad av vad jag läste.

Kanske var det ett symboliskt sätt att integrera sitt skugg-jag och en hint om att jag borde ägna mig mer åt skuggarbete?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s