Hopplöst osynsk, men träden pratar med mig åtminstone

Jag är hopplöst osynsk. Till skillnad från somliga bekanta ser jag varken spöken, auror eller småfolk. Det bekymrar mig inte särskilt mycket i och för sig. De allra flesta betraktar ju det snarare som ett sundhetstecken…

Men jag kan lyssna på naturen. I lördags var det mörkmåneträff med Vanadis och det var lika härligt (minst) som vanligt. Bland mycket annat fick vi tillfälle att meditera i solskenet (vi prickade skickligt in det mellan 2 störtskurar) under varsitt träd. Fåglarna kvittrade, grenarna prasslade och 25 12-åriga scouter rände runt och lekte kurragömma.

Jag tänkte att det nog inte skulle bli mycket till mediatation i det stöket, men bestämde mig för att åtminstone försöka. Jag satt där på en utmärkt stolformad rot tillhörande en bok, vars stam utgjorde ett fint ryggstöd och filosoferade på hur osynsk jag var, för vi var på en plats som påstods vara bebodd av småfolk och jag såg i vanlig ordning ingenting annat än träd, mossa, stubbar och stenar, vilket i och för sig inte är fy skam heller. Det var faktiskt väldigt vackert och trots barnen kändes det ganska rofyllt.

Då kom trädet till undsättning. ”Du ser dem inte, men du vet ju att de är där”, sa det. ”Du kommer väl ihåg när du var liten och brukade bygga små hyddor över rötterna vid träden i skogen, för att småfolket skulle ha någonstans att bo?” Klart jag kommer ihåg det, det var ju en jätterolig lek.

”Du visste att de andra sa att småfolket inte fanns på riktigt och du hade aldrig sett dem heller så du tänkte att det nog stämde att de inte fanns, men fortsatte bygga för säkerhets skull. Omutifall att de andra trots allt tog fel. För det verkade liksom så självklart att det var någon som bodde vid de där tjocka rötterna till de där stora träden i skogen.” Just precis så var det.

”Vet du, det kanske inte vore så dumt om du fortsatte att bygga hyddor vid rötterna åt småfolket. Eller åtminstone lämnade en liten gåva åt dem då och då. De skulle säkert uppskatta det.” Du kanske har rätt, Boken… Jag har bara hundmat i fickan, tror du de vill ha det?

Sedan var det dags att återvända till de andra, dela våra insikter och ha trevligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s