Såpoperor och filosofi

Häromdagen fann jag mig plötsligt mitt uppe i en riktig såp-opera. Som ”Days of our lives” eller ”Dallas”, fast i verkliga livet, för att En Person varit så upptagen av sig själv att han skitit i omgivningens känslor. Intriger, konflikter, lögner, flickvänner och fd flickvänner i en enda salig blandning… och så jag. Jag som egentligen inte hade något med saken att göra, men som Någon av någon anledning bestämde sig för att dra in i det hela ändå…

”Om man ser sig själv i alla och alla i en själv kan man inte skada någon, ty det skulle betyda att man skadar sig själv.” Det här är den tänkvärda hinduiska versionen av den så kallade ”gyllene regeln”.

Jag tror att den slår huvudet rakt på spiken och definierar ett av vår tids största problem: Vi är så individualiserade att folk helt enkelt inte ser sig själva i andra och tvärt om. Om andra inte är som vi är de kanske inte heller lika viktiga, inte lika värdefulla. Då är det lättare att behandla dem lite sämre än hur vi själva vill bli behandlade.

JAG förtjänar ju att bli behandlad rättvist, med vänlighet och omtanke (det är MIN rättighet), men de här andra, de är ju inte som JAG (för att de inte ÄR JAG). Varför ska JAG bemöda mig med att tänka på hur DE har det?? Det kostar ju MIG en hel massa energi och tid! De kan inte göra samma anspråk på schysst behandling. De är inte värda det för MIG.

Är vi verkligen så olika som individer att vi inte kan se oss själva i andra?

Våra kroppar består till ungefär 70 % vatten. Var kom det vattnet ifrån? Från jordens hav, sjöar och floder. Vårt skelett består av olika mineraler som vi fått i oss via maten. Var fick maten mineralerna ifrån? De togs upp ur jorden av växter. Blod, muskler och annan vävnad är också uppbyggt av sådant vi ätit och druckit –djur och växter, som i sin tur fått näringsämnena från jorden. Antingen från marken eller från sjöar och hav.

Och det som styr hur vi omvandlar ämnena från mat till kroppsmassa och energi? I grund och botten är det DNA som utgör ritningen för alla processer i kroppen, och det var DNA som utgjorde ritningen för de processer som fick lunchsalladen att ta upp näring ur jorden också, innan den hamnade på din tallrik.

Våra gener är i och för sig lite olika från person till person, men skillnaderna är minimala. Vi har till stor del samma gener, om än i olika versioner. ALLT har DNA och DNA självt är precis samma i allt levande (ok, det kan finnas några undantag, men definitivt i alla flercelliga organismer); samma socker-, fosfat- och kvävemolekylröra oavsett om du är en gorilla eller en tulpan. Var kommer materialet till de molekylerna ifrån? Från det vi äter och dricker, så klart. Från Jorden.

När vi dör kommer våra kroppar gradvis falla isär och upplösas till molekyler; återvända till Jorden.

Ingen är mer värd eller viktigare än någon annan. Man kan se sig själv i alla och alla i sig själv, om man bara bryr sig om att försöka. Vi må ha egna tankar, viljor och egna personligheter, men vi är ändå i väldigt hög grad bara en del i ett kretslopp; en oskiljaktig del av Jorden. Jag är en del och du, kära läsare, är en annan, i princip likadan del av en större helhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s