Den som väntar…

Dimmigt, ruggigt och en distinkt stank av ensilage där vi traskar fram mellan underbara gamla bruksbyggnader, ett helt storslaget stall och inte minst herrgårdsbyggnaden. Marschaller, ljuslyktor och glögg. 3 generationer besökte julmarknaden på Huseby igår; mormor och morfar, mamma och lilla jag. Jag gjorde ett alldeles fantastiskt fynd.

I ett litet rum med en tillsynes uttråkad försäljare; bland smidespryttlar, hemstöpta ljus och två tämligen malplacerade och taniga aloe-plantor låg den på ett litet bord. ”Kniv efter modell funnen i en vikingatida kvinnas grav” stod det på en liten lapp av kartong. En liten, odekorerad och en smula ojämn, smidd järnkniv. Vad jag har letat efter just den!

I flera år har jag velat ha en kniv att använda till att skörda och skära örter. Jag har letat efter en kniv att ha särskilt till det, istället för saxen eller köksknivarna. Något speciellt. Men jag hittade bara vanliga, trista, ointressanta och opersonliga knivar. Ibland har jag varit frestad att köpa en vanlig kniv, av otålighet för att den perfekta kniven inte ville dyka upp. Men nu har jag den!

Låter kanske lite trivialt, men vad nöjd jag är att jag faktiskt inte gav efter för otåligheten och nöjde mig med något som var halvbra, utan fortsatte att vänta på att rätt skulle dyka upp. Ibland är det bra att vänta, vänta, vänta istället för att handla. Då faller saker och ting på plats av sig själva med ett fantastiskt resultat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s