New Age-humbug

Min karneol har varit min följeslagare i ungefär tre veckor nu. Jag är ganska vild med den och det är inte bara för att den är så fin att titta på.

New age-humbug, har jag alltid tänkt om det där med stenar och kristaller. Om jag lyssnar riktigt noga så sitter det faktiskt fortfarande en liten skeptiker på min axel och viskar det i mitt öra. Men jag har ju alltid älskat fina stenar. Vuxna Ida har bara med mycken behärskning låtit bli att plocka åt sig fina stenar hon hittar ute. För vad ska man ha dem till? De bara ligger och skräpar därhemma ju. Och de finns ju överallt. Det är ju inte som om det rör sig om några ovanliga och värdefulla exemplar.

Av samma anledning har jag också vägrat att köpa stenar. Trots att de är jättejättefina! Tills en dag i våras när jag bestämde att det fick vara nog. Många av mina lite mera häxiga bekanta har och köper ju stenar, så varför kan inte jag också få göra det då och ha jättejättefina stenar hemma?

Sagt och gjort. Jag bestämde att jag fick lov att köpa mig en sten och åkte in till lokala new age-affären. Jag skulle välja en som både var fin och som enligt ”de som håller på med sånt” hade egenskaper som kunde vara till nytta för mig. Det skadar ju inte att ta hänsyn till eventuella magiska egenskaper utifall-att…

Utflykten till new age-affären gick inte sådär himla bra. Så många fina, fina stenar som bara ropade på mig att de skulle få följa med mig hem. Det gick ju inte alls att välja bara en. Det blev 13 (efterkonstruktion: en för varje mån-månad på ett år, gud vad bra!). Men alla uppfyllde åtminstone kravet om att både vara fina och potentiellt användbara.

Man kan kanske tycka att det var lite överdrivet att köpa 13 på en gång. Jag har inte direkt använt dem till något magiskt förrän senaste veckorna som sagt. Men de bor i en vacker skål och jag tittar och njuter av hur fina de är varje dag, för jag är ju som sagt helt galen i stenar. En ynka sten hade inte alls sett fint ut i en skål, så jag tycker det var ett bra köp.

Men för att tag sedan bestämde jag mig alltså för att prova det här med stenar ”på riktigt”. Man kan väl säga att det minst sagt har varit lite sådär med saker och ting på sistone och jag kände att jag behövde en boost. Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på, men då fanns ju stenarna där alldeles redo att stå till tjänst!

Jag valde den som jag tyckte hade bäst kombination av egenskaper med tanke på hur jag kände mig och det blev karneolen. Jag tycker faktiskt den har hjälpt. Man kan ju naturligtvis diskutera varför jag tycker den har hjälpt, men måste det egentligen alltid spela roll? Kan det inte få vara tillräckligt ibland att det hjälper?

(Jag har för övrigt en teori om varför stenar kan funka ”magiskt”. Min lilla öronviskande skeptiker skulle inte acceptera nåt annat, men teorin är naturligtvis inte bevisbar med vanliga vetenskapliga metoder. Den hänger ihop fint i mitt huvud dock och det är det som räknas. En vacker dag delar jag kanske med mig av den här i min lilla blogg)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s