Charmen med flamenco

Flamenco är ju som bekant en alldeles fantastisk konstart. Det finns olika typer av flamenco, men den som väl är mest välkänd här består väldigt mycket av att klappa händer och stampa med fötterna. Det är en del av charmen med att dansa flamenco, tycker jag.

Under hela vår uppväxt blir vi tillsagda att dämpa oss. Att inte vara så högljudda. Att inte hålla på och väsnas. Om vi vuxna, gud förbjude, skulle råka göra lite oväsen ifrån oss blir vi genast straffade med ilskna blickar och kanske rent av en irriterad suck (Åh, nej! Inte en SUCK! Ve och fasa…).

Är det inte lite typiskt, att instruktören på flamecokursen hela tiden få säga till om att vi ska ta i mer när vi klappar och stampar? Tekniken är det inga problem med, men endast med en urskuldande och nästan plågad min tar vi i lite mer när instruktören säger till. Och bara tills hon riktar sin uppmärksamhet åt ett annat håll…

Trots decennier av jämställdhetsarbete får pojkar bullra mer innan de blir tillsagda än flickor och en kvinna som låter lika mycket som en normal man blir betraktad som högljudd, som en som ”alltid ska ha all uppmärksamhet” och är okvinnlig (ah, i det ordet finns ett helt blogginlägg!) -av både kvinnor och män.

Men när man dansar flamenco, då får man lov att väsnas. Nästan hur mycket man vill. Så dansa, väsnas och njut, mina vänner! Det är kul och befriande; säkert nyttigt och helt ok. Jag lovar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s