Blixtar och dunder, magiska under

… för att citera högkvalitativ ’80-tals pop…

(det här skrev jag häromdagen, men glömde att posta det)

Nu åskar det. Jag har alltid varit rädd för åskan, men här i betong- och åskledarland har jag upptäckt att jag hyser en viss faschination för den. Det är något magiskt över det. Jag antar att det är all energin. Åskledare i all ära, men vi kan ju inte kontrollera åskan på riktigt. Skulle du råka komma i vägen för den så blir du grillad helt enkelt och den bryr sig inte ett dyft om det.

Den är helt enkelt för stor och stark för oss; energin som får storhunden att titta ut genom fönstret i förundran, lillhunden att gömma sig under sängen och Ida att vilja skratta och dansa en vansinnesdans till dånet av vildsinta naturkrafter som går amok och rytmen av skallrande fönsterrutor. För när det blixtrar, skräller, regnet piskar och världen själv verkar ge sig hän åt raseri, då är det skönt att vara lite galen en stund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s