Normal och frisk

Det verkar som om var och varannan människa har någon form av diagnos nu för tiden. Antingen är man utbränd, har ångest, någon underlig bokstavskombination eller något form av syndrom. Får mig att undra vad som egentligen är normalt. Vad är friskt? När det nu är så stor del av befolkningen som har en diagnos, alltså inte är att betrakta som helt friska; helt normala, kan man inte låta bli att undra om det kanske inte är människorna utan våra definitioner som det är fel på.

Kan det vara så att vi har en för snäv definition för vad som är normalt? Ibland kan jag inte låta bli att tänka att vårt samhälle, vår kultur och den livsstil som de ständigt knuffar in oss i inte är särskilt människovänliga. Våra liv idag är ganska långt ifrån den livsstil som evolutionen anpassade oss och skapade oss till. Missförstå mig inte, jag menar inte att vi ska återvända till stenåldern. Men det vore kanske inte så dumt att stanna upp och fundera på vad det egentligen är vi håller på med.

Jag tycker ofta det verkar som om vi glömt att samhället är något som människan har skapat och att det är något som har uppstått när människan har försökt att göra livet lite drägligare. När man hör politiker, myndighetspersoner och andra som har makt och inflytande, låter det väldigt ofta som som vi människor finns till för samhällets skull. Vi ska jobba och göra det som är bäst för samhällsekonomin och vi ska göra än det ena och än det andra för att det är vad samhället behöver -vad samhället kräver av oss för att det ska kunna fungera och rulla på i sitt uppkörda hjulspår.

Har uprätthållandet av samhället i dess nuvarande form blivit ett självändamål som är viktigare än människan som skapade det?

Borde det inte var tvärt om? Borde inte samhället anpassa sig efter vad människan behöver istället för att kräva att människan anpassar sig efter samhället? Samhället finns till för att tjäna människan -människan har inte uppstått med syfte att tjäna samhället.

Det jag tänker är att om vårt samhälle var lite mera människovänligt så hade kanske inte alla dessa diagnoser behövts. Om vi hade utgått ifrån vad som är sunt och naturligt för människan istället för att utgå ifrån om man klarar av de krav som vårt nuvarande samhälle ställer på oss, hade vi kanske fått en helt annan syn på vad som var friskt och vad som var sjukt och det hade kanske inte varit så många människor med så stora problem. Kanske hade fler mått bättre.

En kommentar Lägg till

  1. Schuldig skriver:

    Jag tror att du har helt rätt – samhället i stort är alldeles för inriktat på att alla ska vara likadana, vilket i sin tur skapar en hel massa kategorier som är helt konstgjorda. Om man då inte passar in i någon av dem, så är man ”onormal” – och det är såklart de ”normala” som sätter reglerna. Av någon anledning måste de ”normala” sedan hänga upp sig på de som inte är ”normala”, istället för att kanske lära känna dem och lära sig något av dem… och så rullar det på.

    Eller, för att parafrasera Dorothy Parker, det är inte normalt, bara vanligt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s